Något om Är det nyttigt att tro?
Frågan om hur tro påverkar oss har diskuterats länge. Vissa texter i bibeln talar om att tro är något som behövs för att vi skall förändra våra liv. Denna förändring är en förutsättning för att vi efter döden skall bli belönade och inte straffade. Då leder tro till lycka sen. Andra texter har perspektivet inställt på livet här och nu. Då handlar tro om att bruka livet, vara stolt över sin kropp och sina gåvor och använda dem till egen och andras lycka. Effekten av tro är i detta fall omedelbar. Det är genom att tro, genom att i ett visst ögonblick låta sig fyllas av meningsfullhet, som krafter inom oss frigörs. Då leder tro till lycka nu.
Bakom synen på trons nyttighet ligger alltså frågan om hur man tänker sig att verkligheten är beskaffad. Ser man den som delad mellan livet nu utan Gud och livet efter döden hos Gud, där människans beteende i livet har en effekt på villkoren efter döden, då betyder ordet tro att acceptera denna världsordning och underkasta sig ett regelverk. Om man däremot ser verkligheten som odelbar, som att vi är i Gud både i livet och i döden, handlar tro om att få del av den kraft som skapar livet i denna värld där vi lever. Då är inte tro underkastelse utan dess motsats.
Även om bibeln innehåller flera olika uppfattningar om vad tro är, förenas de alla av tanken på att tro är något som har en konsekvens. Tro är därför i ett kristet perspektiv alltid nyttigt eftersom den utvecklar och förändrar den troende.
Tro kan också vara skadlig. Då handlar det om att människor väljer att underkasta sig auktoriteter, ge avkall på sin egen kritiska tanke och agera på ett sätt som är destruktivt mot dem själva eller omgivningen. Det finns många exempel på detta i kyrkans historia. Frågan är dock om den åsikt som då fyller dem kan kallas tro. Då har regler och krav ersatt Gud.
Kommentarmöjligheterna har upphört på det här inlägget.
Kommentar av Ola Ramström, 28 september, 09:09
Att blint tro utan någon rationellt ifrågasättande är uppenbart farligt.
Men om vi vänder på det och inte tror på något och försöker resonera maximalt rationellt och ifrågasätta allt så kommer vi göra om Descartes meditation och fastna i en fråga om vad man egentligen kan veta. Det har filosofer lagt mycket energi på i flera hundra år. En slutsats från deras filosoferande är att man måste tro på något för att acceptera någon form av verklighet.
Det är nödvändigt att tro och samtidigt vara kritisk och ifrågasätta grundvalarna till sin tro. Detta brast den katolska kyrkan i när de stoppade Galileo m fl vetenskapsmän på 1500-talet. En make brister i det när han vägrar att acceptera att ens maka inte beter sig korrekt utan tycker att alla andra gör fel. Det gör ont när man omvärderar grundvalarna för sin tro och accepterar att man behöver uppdatera dem.
Tro är bra om man granskar den med kritiskt tänkande och accepterar smärtan att då och då uppdatera sin tro.
Kommentar av ulf lindgren, 28 september, 11:39
Tack Ola
Det du säger om omvärdering är intressant. Kanske är det så att tro inte i första hand handlar om att ha en viss uppfattning utan, just som du skriver, att ha modet att ständigt uppdatera världbilden. Tro är alltså inte världsbilden utan modet att våga leva i en värld vi inte helt förstår. Därför är tron ett slags förutsättning för det kritiska tänkandet. Utan tro vågar vi inte helt tänka. Då är tro lika med tilliten att världen trots sin obegriplighet inte är hotfull. Därför vågar jag tänka nytt.
Kommentar av Mårten Samuelsson, 30 september, 09:42
Nyttigheten med att tro ligger i att man lyfter perspektivet på sitt liv och sätter in det i ett större sammanhang. Man får också tröst på vägen, ty bara för att man tror innebär det inte att man är befriad från elände, men får hjälp att leva genom eländet! “Kunskap på gott och ont” talas det om i Bibeln, jag tolkar det som att vi människor kan vrida och vända på allt, på ett mänskligt intellektuellt sätt – men Gud består. Hur kan vi som simpla människor tro att vi någonsin kan förstå och förklara något bättre än han som skapat universum? Brukar le lite när jag läser om alla “intelligenta” små människor som tror att dom kan förklara tron på Gud och är övertygad om att dom kommer förstå sin litenhet när dom dött och hamnar i livet efter detta, snacka om kalldusch…;-)!!! MEN det motsäger inte att vi självklart alltid skall ifrågasätta och vända och vrida på vår tro! Detta är nyttigt och bygger upp en starkare tro.
Kommentar av ulf lindgren, 1 oktober, 08:14
Hej Mårten
Kloka ord. Just det där med att tron inte befriar från lidandet men är en hjälp i lidandet är en tanke jag finner mycket stöd i. Gud är ju skaparen och då skall Gud inte rädda oss från livet utan till livet.
