Något om Hur är Gud?
Livet är orättvist och människan vill därför att något slags ordning skall råda. Därför har Gud getts rollen av yttersta domare. Den rollen fyller visserligen ett mänskligt behov, men överensstämmer den med Guds natur? Frågan är om Gud ser det människan gör eller det människan är? Bibeln betonar ständigt att människan visserligen är bräcklig, skör, förgänglig och syndig, men att Gud ständigt bryr sig. Gud ser nämligen inte till det människan gör utan till det hon är: skapad till Guds avbild. Det finns en liten bit av Gud i varje människa, och det är denna Gud älskar.
Varifrån kommer då tanken att Gud dömer och bestraffar? Ordet dom förekommer ofta i bibeln, men frågan är vad ordet betyder. I Psaltaren sägs träden jubla och floderna klappa händerna för att Gud kommer för att döma. Då kan ju inte döma betyda granska, bestraffa och skipa rätt. Istället tycks döma i bibeln betyda att återställa, att återge något dess ursprungliga funktion. Kanske handlar domen alltså inte om att bestraffa utan att befria människan från de destruktiva inre egenskaper som fått henne att göra det onda?
Tanken på domen kommer också från det bibliska uttrycket Guds granskande öga. Det låter ju onekligen som om Gud ser allt. Då blir Gud synonym med vårt dåliga samvete. Frågan är dock om Guds allseende öga betyder iakttar och genomskådar allt – för att sedan kunna bestraffa. Istället handlar det kanske om att Gud ser allt i betydelsen att Gud ständigt är närvarande och delar alla aspekter av livet. Även mitt i smärtan och lidandet ser Gud mig. Gud ser alltså inte för att straffa utan för att dela människan livserfarenhet.
Kommentarmöjligheterna har upphört på det här inlägget.
