Något om Har Gud en son?
I det Gamla testamentet finns många personer som kallas söner till Gud. Det är ett språkligt uttryck för att säga att någon (t ex en kung eller en profet) har en så nära relation till Gud att relationen liknar den mellan en fader och en son. När Jesus kallar Gud för Abba (pappa eller något ännu mer familjärt som pappsen) säger han alltså inte något om biologi utan om psykologi.
På ett plan går det alltså att se uttrycket Guds son som ett sätt att säga att alla människor har en relation till Gud som är lika nära och lika villkorslös som den ett barn har till sin moder och sin fader. Gud är inte vår mamma och pappa, men Gud är SOM en moder och en fader.
För den judiska samtiden vore det helt otänkbart att se Gud som en biologisk far till en människa. Det vore att förminska Gud. Begreppet Guds son fick dock en helt ny laddning när det spreds runt östra Medelhavet. Där var man under antiken van vid tanken på att gudar ibland besökte människornas värld. Kvinnor kunde då bli havande genom ett gudomligt ingripande. Därför tolkade många uttrycket Guds son, som den unga kristna kyrkan använde om Jesus, som att en gud ännu en gång hade besökt en kvinna och ett barn blivit till.
Rent historiskt är Jesus därför en judisk man som talar klokt om Gud. Men teologiskt är han dock i kristendomen något mer. I Jesus anar vi något om Gud själv. Jesus är därför inte så mycket en son till Gud som ett uttryck för Gud själv. Fadern, Sonen och den Helige Ande syftar ju inte på tre olika gudar. Gud är EN, men vi människor uppfattar, upplever och möter Gud i tre olika gestalter. Guds son är det uttryck för Gud som inte döljer sig i fjärran himlar utan kommer oss människor till mötes i en synlig gestalt, i personen Jesus.
Kommentarmöjligheterna har upphört på det här inlägget.
Kommentar av Stefan Lindberg, 19 oktober, 19:00
Intressant att höra om hur begreppet Guds son fick annan innebörd vid mötet med Medelhavskulturerna!
Är det inte så att Jesus själv aldrig säger sig vara Guds son uttryckligen i något av evangelierna? Judarna anklagar honom för att ha sagt det, men när Pilatus frågar om han är Guds son svarar han något i stil med “You tell me!” D.v.s. – om du ser Gud i mig så är jag Guds son, men jag själv är inte i en position att bedöma den saken.
Någon gång tror jag Jesus säger “Människosonen har ingenstans att vila sitt huvud”, som kommentar på vad Petrus eller någon annan just sagt. Men det som brukar översättas med “Människosonen” vill jag minnas ordagrant ska översättas “Människan SOM son”. D.v.s. – den som axlar oket att följa Gud fullt ut, att vara som en son till det Högsta i tillvaron, har ingenstans att vila sitt huvud i denna världen.
Hur är det förresten med Kristus, Ulf? Jag saknar det begreppet i dina reflektioner. Hur förhåller sig den judiske mannen Jesus som talar klokt om Gud, som du skriver, till Kristus och Gud-Sonligheten? Är det Jesus som Paulus ser på vägen till Damaskus, eller är det Kristus? Är det Jesus vi möter i vårt inre idag, i mötet med andra människor t.ex., eller är det Kristus – d.v.s. den människans Kristusnatur. Hur använder du dessa begrepp?
Kommentar av Bengt Samuelsson, 20 oktober, 14:17
Du inleder med att tala om vad Gud “är” och säger att han inte är person eller sak eller något vi förstår. Den åsikten delar jag. Då menar jag att han inte heller kan vara Jesus eller Helige ande eller något annat heller!!! Då kan han inte heller vara “livet” för då skulle han inte finnas i “döden”. Vi behöver något att ty oss till då vi har det svårt. Jag känner mej hjälpt av en gemenskap. Står det inte någon stans att varhelst tre pers samlas så finns Gud/gemenskapen? Är det inte människans stora svaghet att vi måste “veta” d v s ha förklaringar på det som inte kan förstås eller låta sej förklaras. Vi kan trösta oss med en personifiering – en sådan är ju Jesus! Blir vi trygga av det OK.
Kommentar av ulf lindgren, 20 oktober, 17:32
Hej Stefan
Här kommer många frågor på en gång.
Det är helt sant att Jesus i evangelierna inte kallar sig för Guds son. Han använder begreppet Människosonen, och han gör det på ett sätt som är både dunkelt och helt skiljer sig mot dåtidens traditioner. Många menar att han syftar på människan, alla människor, med begreppet människosonen. Andra hävdar snarare att han syftar på lärjungarna och den som är hans anhängare.
När det gäller skillnaden mellan Jesus och Kristus, hävdar många att ordet Jesus bara får användas för den historiske personen som levde i Palestina. Kristus är ordet vi använder på det som kommer efter uppståndelsen. Det är alltså enligt detta synsätt Kristus som är uppstånden, det är Kristus som Paulus möter och det är Kristus vi anar i vår medmänniska.
Kommentar av Alexander Kieding, 22 oktober, 20:58
Är det inte snarare så att Kristus “heter” Jesus? Att Jesus “är” Kristus?
Jag uppfattar “Kristus” som en beteckning på en funktion i en helhet (“pleroma”), en status.
Alla namn är förvisso egentligen beteckningar på funktioner eller uppgifter, men Jesus, Issa osv. tycks mig aktualisera mer av en personlig, själslig aspekt, en intimare relation, medan Kristus mer speglar den universella funktionen.
Själva principen hos denna funktion är väl vad som kallas “Logos”.
I de kinesiska biblarna översätts Logos (Ordet) med Tao!
Är inte “gudason” något som är följden av en viss typ av formell (och reell!) initiation?
Kommentar av Ulf Lindgren, 25 oktober, 08:34
Hej Alexander
Självklart har du rätt i att Jesus var en person som också hade en funktion och det var att vara Kristus. Kristus är en titel – den smorde, den som agerar i Guds namn. Paradoxen i tron är att även om personen Jesus bara levde under en kort tid i historien har Kristus funnits redan före skapelsen och är evig.
När det gäller det sista du skriver om att gudasonen måste initieras så är det en stor stridsfråga. Om Jesus var en person som behövde utväljas och inskolas då är dopet i Jordan av Johannes Döparen en sådan händelse. först då blir Jesus Guds son. Så säger vissa. Andra hävdar däremot att ett sådant synsätt skulle ge oss två olika gudar. Store gud som är evig och sedan lille sonen som blir gud först senare. De hävdar därför att personen Jesus och begreppet Kristus är helt synonyma och att Jesus är Gud redan vid födelsen.
För Paulus som driver ytterligare en linje, blir Jesus identisk med Gud först i och med uppståndelsen.
De finns alltså tre olika synsätt på vem Jesus var: Gud från födelsen, Gud från dopet eller Gud från uppståndelsen
Kommentar av Alexander Kieding, 22 november, 19:08
Och var står du själv i frågan?
