Något om frågan Är bibelläsning nyttig
Fram till 1700-talets mitt ansågs bibelläsning, åtminstone i protestantiska länder, nyttig ungefär på samma sätt som grönsaker och vitaminer. Människan behövde en viss volym för att må bra. Därför sattes timglas upp i predikstolen. Inte för att tvinga prästen att sluta när tiden var slut, utan tvärtom för att tvinga honom att tala och förkunna ända tills tiden var slut!
Mot slutet av 1700-talet kom en stark reaktion mot detta synsätt. Tro och andlighet sågs som förlegade. Bibeln var intressant endast för sitt etiska budskap och kyrkan borde förvandlas till en plats där man talade etik och moral. Än idag hör vi detta budskap, inte minst från politiker. Frågan är dock vad kristen etik och moral egentligen är. Det finns inte en etisk princip i bibeln. Det som en bibelbok ser som moraliskt handlande, avfärdas av en annan. Huvuddelen av bibeln etiska regler vore helt omöjliga att följa idag. Det man egentligen avser med uttrycket kristen etik och moral är alltså ett urval av Jesu ord, ett urval som inte är samma idag som för 50 år sedan. Den bibliska etiken är alltså inte så absolut som många tror och hoppas.
Bibelläsningen kan däremot vara nyttig på helt andra sätt, och då handlar det inte alls om etik. Inom klostertraditionen stannar man upp sju gånger om dagen för att läsa några rader ur bibeln, ofta från Psaltaren i GT. Denna läsning kallas bön. Genom att läsa bibeltext så ofta, går man långsamt in i texten och blir en del av den. Vardagens liv tolkas som en del av texten. Därmed går den tröst och styrka eller vemod och sorg som texten beskriver in i läsarens vardag. Läsaren känner sig inte längre ensam med sina känslor. Han delar dem med någon som blev hörd av Gud. Texten och verkligheten smälter samman och blir ett och det samma.
Jesuiterna använder sig av en helt annan typ av bibelläsning. De Andliga övningar som dess grundare, Ignatius av Loyla, tog fram på 1500-talet fungerar än idag. Även här läses bibeln dagligen, helst evangelierna. Efter varje läsning sitter man tyst i 15-30 minuter och låter sin fantasi arbeta. Läsaren går in i texten och fantiserar kring detaljerna, hur det luktar, känns och hörs. Fantasin gör att läsaren identifierar sig med en av textens personer och slutligen låter man Jesu ord tala direkt till en. Då blir texten en kanal rakt in till Gud själv.
Bibeltext kan vara etiskt nyttig, men den kan också vara nyttig just som text. En text som provocerar oss, tvingar oss att tänka, men också en text som bjuder in oss att vandra med bibelns personer i deras fotspår sökande sanning och ljus.
Kommentarmöjligheterna har upphört på det här inlägget.
Kommentar av Bengt Samuelsson, 16 november, 15:55
Om jag läser för att finna ro, tröst, sanning eller ljus – då är bibeltexten OK. Men jag kan drabbas av någon stark övertygande person vars syfte inte är gott. Vår yngste sons kamrat sökte sej till livets ord. Han fann tröst, men blev utesluten för att han blev sjuk. Sjukdomen kunde prästerna där tolka som ett straff och en rätt för församlingen att “stöta ut” honom. Om jag är vilsen och läser på fel sätt eller drabbas av någon som tolkar Bibelsn negativt, då får jag problem. Och sådana tolkningar är möjliga!!!
Kommentar av Ulf Lindgren, 16 november, 17:27
Hej Bengt
Tyvärr har du alltför rätt. Bibeln kan vara livsfarlig. Och den har använts på det mest avskyvärda sätt under de gångna årtusendena.
Varje gång bibeln används för att utöva makt eller för att påstå att något är sant – bör man dra öronen åt sig.
Istället ligger bibelns viktigaste funktion på det personliga planet. Genom att läsa kan man förstå sig själv, men man kan för den sakens skull inte påstå något om vem andra är!
Kommentar av Alexander Kieding, 17 november, 00:09
Nå, det som inte kan missbrukas är obrukbart!
Kommentar av Ulf Lindgren, 17 november, 09:46
Tack Alexander för det perspektivet. Så sant. Vi får inte vara rädda för ljuset som brinner bara för att det kan orsaka en eldsvåda. Det sade redan Kellgren på 1700-talet apropå risken att Upplysningens tänkande hade resulterat i franska revolutionen.
