Något om Vad är tro?
Frågan om vad tro är har diskuterats länge. Redan i bibeln finns en spänning i ordet tro. Vissa texter ser tro som förtröstan och tillförsikt. Andra ser tro som något som förändrar, frigör och utvecklar. I det första fallet innebär tro att lita på att Gud räddar. I det andra fallet är tro att våga förändra sitt liv. Båda attityderna kallas tro. Vissa texter talar om tro som om det handlar om att acceptera teorier och dogmer och i sitt liv följa dem. Den som följer budorden är med detta resonemang troende. Redan här märker vi att tro kan betyda allt från att någon annan styr över mitt liv till att jag själv måste agera.
Bakom alla dessa olika aspekter av tro finns en gemensam nämnare: sammanhang. Tro handlar om att se sig själv som del i något större, något som sträcker sig bortom här och nu. Det är detta som gör att tro blir en revolt mot meningslöshet och känslan om tomhet.
Tro är en erfarenhet, inte en åsikt. Tro är inte ett substantiv utan ett verb, en händelse. I kristendomen handlar tro inte om att veta något om det förflutna utan om att uppleva Guds närvaro nu. Vissa upplever meningsfullhet i mötet med en annan människa, andra när de omslutes av musik, några när de motionerar och vissa när de städar. I alla dessa ögonblick kan man uppleva Guds närvaro. Då tror man. Varje dag, varje timme, tror alltså de flesta av oss under åtminstone några sekunder. Kanske går det därför inte att säga att man tror eller inte tror? Frågan är inte om vi tror utan när vi tror.
Kommentarmöjligheterna har upphört på det här inlägget.
Kommentar av Sten Walles, 22 september, 12:44
Som ingenjör måste jag veta, inte tro. Detta smittar av sig på hela mitt tänkande. Jag förstår att andra människor kan tänka annorlunda. Därför vill jag helst lyssna, för att kanske få nya infallsvinklar på begreppet ‘tro’.
Kommentar av ulf lindgren, 22 september, 16:00
Tack Sten för att du delar med dig av en stor insikt. Nyfikenhet är en dygd. Genom att lyssna på andra, kan vi upptäcka helt andra synsätt. Det betyder inte att jag behöver tycka som de, men deras tänkande sätter igång en tankeprocess i mig som leder till att jag förstår min verklighet på ett nytt sätt.
Kommentar av Håkan Magnusson, 22 september, 20:35
Jag kan säga att jag nog inte tror på den traditionella kristna Guden mer än som funktion i jagets tjänst.
Kommentar av Fredrik, 22 september, 21:02
När jag tänker runt ordet tro så märker jag att jag värjer mig mot när ordet blir krävande, ordet blir en prestation. Som att det är något du måste ´leverera’, ja kanske t o m mätas och värderas. När det handlar om ‘för den som tror är allt möjligt’ ja då kommer alltid min invändning: ‘ja men när det inte blir bra, har vi inte presterat tillräckligt med tro då?’
Nej, för mig handlar tro snarast om tillit. Att våga lita på att vi fått livet av någon, som vi en dag vänder tillbaka till. En tillit som är en gåva utan krav. En bräcklig gåva, som kan brytas ner. Men som, inser jag, åtminstone i mitt fall trots det inte vill släppa taget. Jag kan ofta tappa tron på Guds vilja, kanske ibland nästan Guds existens eller åtminstone Guds godhet. Likväl känner jag även då tillit till Gud. Det låter kanske som en självmotsägelse men jag kan inte beskriva det närmare. Möjligen har det att göra med att just det som till vardags ofta benämns ‘tro’ (t ex att förvänta sig det goda) för mig snarare är ‘tillit’ (överlåtelse)
Kommentar av Kristina, 22 september, 22:06
Jag kan känna att tro är det som finns där “trots allt”. När livet rasar samman och man ändå så småningom reser sig och går vidare – då gör man det därför att man har tro. Tro på ett sammanhang, tro på en mening, tro på att det finns godhet, kärlek och lycka “trots allt”. Och det är det som är det fantastiska, att tron blommar bland ruinerna.
Kommentar av ulf lindgren, 23 september, 08:27
Tack för nya intressanta inlägg. Jag tror att Fredrik har en klok iakttagelse. Om tro blir för mycket åsikt och ställningstagande blir den lätt en prestation. Då innebär stunder av frånvaro av tro ett tecken på att jag misslyckats eller blir bestraffad av Gud. Om vi istället ser tro som en erfarenhet som jag korta ögonblick får del av, minskar denna risk. Då är det inte jag som presterar jag utan jag som får del av tro.
Kommentar av Jakub Brindell, 23 september, 09:30
Jag tror att tro är ett begrepp som glider kraftigt beroende av mänsklighetens evolution. Innan industrialiseringen och upplysningens tid var tron kanske ett morfin och ett hopp för alla dem som levde i elände-, förtryck-och okunskap. Om jag bara orkar ta några steg till… så kommer frälsningen (t.ex. en bit mat, eller ett plagg att värma sig i, någons nåd och förbarrmande). Idag är tron kanske mer ett ödemjukt förhållningssätt till det man inte kan kvantifiera/mäta-eller dömma. En insikt om något större som vårt förstånd ännu inte lyckats omfamna och vetenskapligt disikera, ja en dunkel insikt om att ‘allt’ på ett eller annat sätt är sammanlänkat (dvs. har en mening) och att handling har konsekvens om än bortom vår egen kontroll.
Vänliga hälsningar,
Jakub
Kommentar av ulf lindgren, 23 september, 12:05
Tack Jakub för att du lägger en historisk aspekt på frågan. Visst är synen på tro, som en flykt, något som kanske var livsnödvändigt under en tid då vardagen var svår. Idag är verkligheten helt annorlunda och då behöver begreppet tro också befrias så att det beskriver något som inträffar nu, inte sen.
