Kommentar av Carina, 7 september, 16:53

Jätte bra! Carina

Kommentar av Anna-Carin, 8 september, 19:31

Jesus är den Gud som kommer åter! Viktigt budskap att ge till oss.

Detta är en jätte bra hemsida och projekt hos er!
A-C

Kommentar av kjell arvidsson, 13 september, 20:43

Jesus är en ovanlig människa som visar oss vad vi är kapabla till.
Han var förläst på GT. Han tror på att vi kan sluta döda varann. Han tror att vi kan bli hans kropp idag. Nån annan kropp lär han inte få. Vi har hela ansvaret för vår värld idag. Jesus väntar på oss. Han har visat oss den smala vägen
till hans rike. Få hittar den. Jag har inte träffat nån

Kommentar av ulf lindgren, 14 september, 11:10

Carina och A-C, tack för era uppskattande ord. Kul att ni tycker att upplägget känns relevant.
Kjell, verkligen intressant tanke du har att det är vi som är Jesu kropp idag. Gud är ju inte en trollkarl som kan gräva brunnar eller hålla gråtande personer i handen. Det är din och min hand Gud behöver använda sig av. Jag håller med dig att ingen kan axla Jesu mantel. Men samtidigt tänker jag att vi alla faktiskt lite då och då vandrar på den smala väg han visat. Varje gång vi känner att vi gör något viktigt som gör skillnad: att se någon i ögonen, att stanna upp 15 sekunder och tala med en person, att våga ställa frågan till arbetskamraten som ser hängig ut – hur mår du egentligen. Det är dessa korta möten som bär upp vardagen. Då vandrar vi på den smala vägen.

Ulf L

Kommentar av K, 15 september, 11:27

Så Gud har alltså skapat en värld som inte är färdig utan i ständig utveckling.

Om ondskan är frånvaron av Gud eller när vi fritt väljer att göra handlingar som inte är goda, förminskar vi då Gud inom oss och likaså Guds kraft när vi t.ex. agerar egoistiskt eller skapar lidande för oss själva samt för andra?

Innebär det att vi skulle kunna uppleva Kristi återkomst (som levande) när alla människor är 100 % ”gudomliga” i sina handlingar och tankar? Att vi alltså är i ett ‘Guds-tillstånd’ där Gud är inkarnerad till fullo inom oss hela tiden?

Och vad händer den dag vi alla blir Kristus-lika? Blir vi som ljus då och bara lyser? Kanske förflyttas till en annan frekvens eller dimension? Är det det som kallas evigheten?

Kommentar av ulf lindgren, 16 september, 11:58

Hej K
Redan under medeltiden ansåg man att skapelsen var i ständig utveckling och att ondska var frånvaro av Gud.

Tanken att människan skall bli alltmer Kristuslik redan i livet är däremot en betydligt mer modern tanke som inte alls är accepterad av alla. Det skulle nämligen innebär att människan frälser sig själv eller kontrollerar Gud genom att det är människan som låter Gud inkarnera sig.

Frågan om huruvida evigheten är det tillstånd då det gudomliga i varje människa lyser fritt tycker jag verkar mycket spännande. När bibeln talar om Domen handlar det ju just om befrielse så att ljuset framträder, inte alls om att Gud dömer eller bedömer enstaka handlingar.

Kommentar av Thomas Persson Centerkvist, 22 september, 11:22

Hej, Så spännande..
Min syn på Gud är att han är bortom ljus och mörker, formen för hur Han söker oss är alltid ett möte, enklast för mig att beskriva detta är att om jag befinner mig i mörkret och trevar mig fram så strävar jag likt en nattfjäril mot ljuskällan. På ren svenska betyder det att när jag befinner mig i “mörkret” i någon fas i livet kommer hjälpen när jag väl stannar upp för att orientera mitt inre, det är genom att stanna upp och intuitivt känna efter vad som är rätt att göra. Likadant är det i livet om man befinner sig i ljuset, hur ser jag till att jag inte bländas och igenom det tappar orienteringen. Min liknelse för att beskriva Gud är därför en mild ljuslåga omgiven av mörker, där det milda ljusets låga inte kan hindras, den söker upp den som befinner sig i mörkret. Den ljuslågan går att finna, om vi bara lyckas stanna upp. Om inte Gud råder över mörkret, så är det inte Gud.

Kommentar av Ursula, 22 september, 11:40

Bara tanken att vi skulle likna “Gud”, tycker jag är en hädelse. En hädelse mot allt det fantastiska som ligger bakom “skapelsen”. Allt som ingår i “varandet” är ju logiskt sett också en del av skapelsen men “skapelsen” har ingen direkt relation till oss annat än att vi ingår i dess matematiska formel. I min värld är “Gud” en ekvation och alltet styrs av logiska regler (som vi inte alltid förstår!!). Våra människohjärnor och våra sinnen är utvecklade till den gräns att vi kan uppfatta “varandet” omkring oss, uppfatta tidsperspektiv och att vi kan påverka utvecklingen. Det betyder inte att vi är i centrum, att allt utgår från oss eller att vi ens är särskilt viktiga i “varandet”. Vi har förmänskligat “Gud”, sannolikt för att vi inte kan ta till oss något så abstrakt. Tyvärr har vårt behov av tro också genererat institutioner som drar politisk och ekonomisk fördel av vårt behov av förståelse och andlighet. Jag önskar vi människor kunde vara lite mer ödmjuka inför “varandet” omkring oss. På frågan om Jesus, så finns det väl inget som talar emot att han har funnits och varit en god och intelligent människa. Religion bottnar i våra behov och är ett urgammalt påfund som är i ständig utveckling. Jesus kommer säkert tbx i någon form om han inte redan är här. Ett litet bidrag i debatten. Vänliga hälsningar Ursula

Kommentar av ulf lindgren, 22 september, 15:56

Tack Ursula och Thomas för tankeväckande inlägg. Du Ursula sätter fingret på en viktig punkt: vi kan inte veta något om Gud. Varje gång vi försöker fånga Gud förminskar vi något som inte kan greppas. Det får vi aldrig glömma. Denna eviga och ogripbara del av Gud kallar vi teologer för den transcendenta delen av Gud. Men samtidigt är själva grundtanken i kristendomen att Gud inte bara är annorlunda och obegriplig. Gud är samtidigt gripbar och närvarande här och nu. Det kallar vi för den immanenta delen av Gud, den Gud som inkarnerar sig i skapelsen. Paradoxen är därför att Gud både är ogripbar och gripbar, både helt obegriplig och ändå en del av mig. Samtidigt!

Kommentar av Jakub Brindell, 23 september, 09:16

Förutom att Jesus var en verklig person som levde tror jag att att bibeln framställer hans gestalt i en mer metaforisk algori. Jesus finns alltid inom oss då vi är ‘varse’ våra handlingar och relaterar dem till oss själva och vår omgivning. Att bibeln nämner Jesus återkomst tolkar jag som att vi ofta väljer att handla i egennytta och då för att slippa ta det smärtsamma beslutet att följa vårt samvete, väljer att enbart se till egennytta vid beslut som gagnar ‘oss själva’. Jesus återkomst blir i detta sammanhang det tillfälle då vi blir varse att egennyttan för eller senare drabbar oss själva negativt (t.ex. isolering) och leder oss in i en återvändsgränd, som vi endast kan bryta oss ur genom att ändra våra bevekelsegrunder till att också omfatta empati för det som finns bortom vår egen nästipp.
Kanske en trist, men förhoppningsvis en jordnära tolkning av texterna.

Vänliga hälsningar,

Jakub

Kommentar av ulf lindgren, 23 september, 11:56

Tack Jakub
Att se Jesu återkomst som just de ögonblick då vi inser att vi är del av något större, är en klassisk tolkning som man haft inom katolsk klostertradition under mer än 1000 år. Inom protestantismen har vi ibland glömt bort detta och läser bibeln väldigt konkret.

Kommentar av Ola Ramström, 23 september, 13:04

Om man betraktar Jesus som vår varseblivning av våra handlingar och relation till ens omgivning, så hade jag en episod på det temat för ett tag sedan:

Jag hade bråttom till ett viktigt möte på jobbet och det var kaos när jag skulle lämna på dagis. Jag blev sen och var irriterad på mina barn som gjorde allt för att sinka oss. – Det tvärt emot Jesus budskap om tålamod och medkänsla, man kan säga att jag korsfäste min Jesus den morgonen.

Några dagar senare var det kaos igen, men jag var i balans och kunde stanna upp och vara närvarande och tålmodig. Den morgonen vändes till en härlig morgon. – Uppfylld av gemenskap och kärlek till mina barn hade jag kontakt med Jesus i mig.

Jesus uppståndelse kan ur det perspektivet representera att oavsätt hur illa man beter sig mot sig själv och andra så får man en ny chans, Jesus åter uppstår.
Personen Jesus som levde för 2000 år sedan kommer troligen inte att återuppstå, som jag förstår sa Petrus dessutom att Jesus skulle återuppstå inom kort… Men Jesus i mig och dig åter uppstår om och om igen.

Kommentar av ulf lindgren, 23 september, 14:32

Tack Ola
Att se Jesus uppståndelse som något som sker dagligen inuti dig är en spännande användning av bibelns bilder av uppståndelsen som just rör sig i fältet mellan att falla och att resas, att gå vilse och finna ljuset. Din upplevelse från Dagis verkar ha varit en sådan.

Kommentar av Daniel Andersson, 23 september, 23:16

Jesus är ju Ordet som blev till liv som det står i första kapitlet i Johannes. Och ordet är ett annat ord för Torah (de fem moseböckerna). jesus syfte på jorden var att upfylla alla lagar och profetior som det står i matteus 5:17-19. Inte för att ta bort lagen (Torah).
Jag vet inte exakt var det står, men det står i nya testamentet att Lagen skall bli skrivna i våra hjärtan om vi tar emot Jesus som messias. Alltså när vi följer det som står i Torah så följer vi det Jesus skulle ha gjort. På så sätt tror jag att Jesus är i oss:)

jag tror att Jesus kommer att komma tillbaka till jorden, inte att vi möter Gud efter döden i en annan form. Låter lite konstigt tycker jag.

Bibeln är väldigt tydlig med att poängtera att Gud är skapare av allt ja. jag tror att Gud kan ta bort ondska och lidande om vi ber om det, vore det inte lite onödigt att be till Gud annars???
/Mr Andersson

Kommentar av ulf lindgren, 24 september, 07:48

Daniel
Ditt resonemang om Lagen är helt korrekt. Det är Jeremia som skriver att Lagen skall skrivas i våra hjärtan. Frågan är bara vad det betyder. För Lagen är ett annat ord för Torah, precis som du säger. Men det betyder inte att det synonymt med regler och förordningar. Här ligger problemet. Vi uppfattar Lagen som att vi skall göra saker. Men Torah handlar inte i först om handlingar utan erfarenhet och förståelse. Kanske är det därför det blir så svårt för oss? När kan vi säga att vi följer Lagen? Inte är det när vi följer trafikregler, är snäll mot medmänniskor eller uppoffrar oss. Eller?

Kommentar av ulf lindgren, 24 september, 07:49

Hej alla som läser
Ni får gärna fortsätta att tänka kring denna fråga, men glöm inte bort att nu gå vidare till frågorna om tro. Redan nu finns tre olika frågor att välja på.

Kommentar av Sten Walles, 29 september, 13:47

Jag föreställer mig, att Jesus var en historisk person, som predikade sitt budskap i Galileen för knappt två tusen år sedan. Han blev avrättad av de makthavande romarna. Gunnar Samuelsson har i en färsk doktorsavhandling redovisat resultatet av sina studier av de antika förkristna och bibliska texterna på deras originalspråk (grekiska, latin, hebreiska och arameiska). Han finner att texterna handlar om något slags upphängning, men vilken form upphängningen tog sig är oklart. “Om man läser texten bara rakt upp och ner så står det att Jesus blev upphängd på något sätt. Men att det skulle handla om den detaljerade och väldefinierade korsfästelsen i bemärkelsen som vi i dag pratar om, finns det inte mycket bevis för.” rapporterar tidningen Dagen under rubriken “Korsfästelsen svår att bevisa”. Tidningen rapporterar vidare: “Samuelsson har studerat de gamla ursprungstexterna och säger att verben och substantiven som blivit översatta med ‘korsfästa’ och ‘kors’ inte betyder det. Detta gäller även Nya testamentet.” Däremot är Samuelsson säker på att Jesus dog; avhandlingen försöker bara klargöra själva avrättningsmetoden. Opponentens bedömning var att boken är en av de viktigaste som skrivits i Norden på årtionden. Däremot har, som man kunde vänta sig, reaktionen varit negativ från en del kyrkligt håll.
Som jag förstår saken, så tog Paulus över efter Jesus. Han och hans medarbetare gick vidare med det som skulle bli kristendomen och den katolska kyrkan.

Kommentar av ulf lindgren, 30 september, 08:49

Visst är det intressant att en så central faktor som korsfästelsen faktiskt inte är helt bevisbar. Korset var inte heller en kristen symbol under de första århundradena. En teori säger att det som vanligt är i Egypten allt skapas. I Egypten fanns ett hieroglyftecken, Ankh, i form av ett kors med en ögla i toppen som betydde evigt liv och uppståndelse. Det är ett centralt tecken som förekommer i alla gravar. När kristendomen kom till Egypten med just budskapet om uppståndelse och evigt liv, var det naturlig för dem att använda hieroglyftecknet Ankh också för den nya religionen. Kanske var det då hela tanken på korsfästelse slog igenom?

Även om det kan stämma för korset som symbol kommer vi inte ifrån att evangelisterna som skrev på 60-80-talet onekligen redan då talar om en korsfästelse.

Kommentar av Sten Walles, 1 oktober, 10:05

I går var jag på S:ta Katharinastiftelsen och hörde Madeleine Åhlstedt, Åke Bonnier och Susanne Wigorts Yngvesson diskutera över ämnet “Gud – men vart tog Kristus vägen?”. Till min överraskning var lokalen full med TV-kameror och kablar, som gick ut till en inspelningsbuss utanför porten. Det var SVT:s Kunskapskanalen som var där och spelade in hela kvällen från kl. 19 till kl. 20:30. Enligt uppgift kommer programmet att sändas någon gång i slutet av vecka 40. Kanske något att hålla utkik efter i programtablåerna?

Kommentar av Bengt Samuelsson, 6 oktober, 15:34

Sägs inte Jesus ha sagt “fader vår”?Menas inte därmed att Gud är allas vår fader – inkl Jesus? Vidare att Gud finns överallt, är en del av var och en? D v s livet självt. Därmed utesluts ingen. Är det inte så att vissa vill ha en större rätt än andra att vara “med” och därmed använder Bibeln att “bevisa” att de har en speciell rätt och att andra “onda” inte får vara med??

Kommentar av ulf lindgren, 7 oktober, 10:43

Jesus är så inklusiv att många uppfattar honom som provocerande. Det är, precis som du skriver, han som kallar Gud för pappa, inte bara det lite pompösa Fader vår, utan snarare pappsen!

Därmed markerar han både att Gud är någon som är så nära att vi inte behöver vara rädda och att Gud är som en fader för alla: för äldre damer, för pedofiler, för alkoholister, för fortkörare och för tonårspojkar.

Kommentar av Sten Walles, 7 oktober, 12:26

I dag ringde jag till SVT och fick veta att programmet från S:ta Katharinastiftelsen sänds fredagen den 22 oktober kl. 1715 i Kunskapskanalen under huvudrubriken “UR samtiden” och med namnet “Gud – men vart tog Kristus vägen?”.

Kommentar av Peter Roos, 4 november, 22:40

Oj vad mycket spännande som sagts här! Jag har länge tänkt att jag ska skriva något om min uppfattning kring var jag tror att Jesus är och uppenbarligen är det en engagerande fråga. Här kommer min tolkning, innan jag kastar mig in på någon av Ulfs andra frågor.
Jag tror att Jesus finns i oss alla. Inte personen Jesus utan idén Jesus, det platoniska idealet. Han är mitt rättesnöre, mitt samvete, min intuitiva känsla för rätt och fel. Han pratar med mig i de små handlingarna såväl som i de stora med mitt samvetes röst. Ju närmare jag följer den rösten, desto närmare Jesus är jag. Jesus kommer åter till mig och oss alla varje dag, ibland smygande lite grand, ibland så det sjunger i huvudet och håret ställer sig på armarna.

Kommentar av Alexander Kieding, 6 november, 23:45

And Jesus was a sailor
When he walked upon the water
And he spent a long time watching
From his lonely wooden tower
And when he knew for certain
Only drowning men could see him
He said “All men will be sailors then
Until the sea shall free them”
But he himself was broken
Long before the sky would open
Forsaken, almost human
He sank beneath your wisdom like a stone
And you want to travel with him
And you want to travel blind
And you think maybe you’ll trust him
For he’s touched your perfect body with his mind.

Från Cohens Suzanne. Länk här: http://www.youtube.com/watch?v=_Af4p3OUX1I&feature=related

Här nånstans kommer det nära, tycker jag.