Något om tanken på evigt liv eller död och uppståndelse
För de gamla egyptierna var tanken på evigheten oerhört central. Man fyllde gravarna med målningar av livet i evigheten, något som framställdes som en exakt kopia av livet här och nu. Enda skillnaden mellan evigheten och nuet var frånvaron av sjukdom och död i evigheten. Bibeln, och i synnerhet det kristna kärnbudskapet i evangelierna, bryter mot detta tänkande. Här är det istället förvandlingen som står i centrum. Döden är oåterkallelig. Men döden är inte slutet. Efter döden kommer uppståndelse som är inledningen till något nytt, något väsensskilt.
Läs mer »Läs kommentarer [5]
Något om tanken på reinkarnation
Reinkarnation kan vara flera saker. Många tänker på karikatyren av den hinduiska karmaläran: onda handlingar i ett liv bestraffas i nästa, medan goda handlingar premieras. Den som fått flesta goda poäng vinner och slipper återfödas.
Läs mer »Läs kommentarer [24]
Något om tanken på evigheten som ett släktkalas
När människan drabbas av sorg, söker hon naturligt tröst i tanken att hon kommer att träffa den som dött när de båda återförenas i himlen. Berättelsen om Bröderna Lejonhjärta och Nangijala har så fångat vår fantasi att vi lätt tror att Astrid Lindgrens text finns i bibeln.
Läs mer »Läs kommentarer [9]
Något om tanken på den närvarande guden
Gud är naturligtvis väldigt annorlunda än människan. Gud är evig, tidlös, ständigt närvarande på varje plats. Gud är en annan dimension. Människan kan därför inte veta något om Gud eller greppa något av det som är Guds väsen. Om man lägger stor vikt vid detta synsätt betonar man skillnaden mellan människa och Gud.
Läs mer »Läs kommentarer [12]
Något om tanken på den gudomliga planen
Ingen av oss människor kan veta något om djupare orsaker till det som sker. Visst skulle Gud kunna ha en grandios och märklig plan för allt som sker. Problemet med en sådan tanke är dock att Gud blir ansvarig för den enskilda människans lidande. Våra judiska bröder har här mycket att lära oss. När de satt i Auschwitz väcktes frågan om meningen med deras lidande. Det blev då uppenbart att en gud som använde något sådant som Auschwitz i sin plan, vilket målet än vara månde, inte var värd att kallas Gud. Det finns en hänsynslöshet i ett sådant tänkande som skulle göra Gud till en avlägsen och kylig betraktare.
Läs mer »Läs kommentarer [18]
Något om tanken på den straffande guden
Det är lätt att hitta exempel i bibeln på texter som tolkar det som händer som ett straff från Gud. När människan bryter mot två grundprinciper – hänsynen mot medmänniskan och dyrkandet av avgudar – sägs Guds tålamod snabbt ta slut och ett straff drabbar den som felat. Lägger man samman dessa textställen upptäcker man dock att de alla tillkommit i ett visst sammanhang. De skildrar de historiska händelser som ledde fram till katastrofen på 500-talet f Kr då babylonierna intog Jerusalem och förstörde templet samt förde ledarna till Babylon. Detta var en teologisk likaväl som politisk katastrof.
Läs mer »Läs kommentarer [4]
Något om straff
Det finns två diametralt motsatta budskap i bibeln: Gud straffar respektive Gud förlåter. I de historiska verken i GT (Moseböckerna, Domarboken, Samuelsböckerna och Kungaböckerna) finns ofta Guds straff med som en förklaringsmodell. Både individer och hela folket straffas av Gud för olika överträdelser. I andra delar av GT och i stora delar av NT är budskapet tvärtom att Gud hela tiden förlåter. Psaltaren i GT hävdar t ex att förlåtelsen är en egenskap hos Gud som aldrig kan upphävas. Jesus berättar i liknelse efter liknelse om hur den som gjort fel förlåts och upprättas. En förklaring till att bibeln har dessa två helt skilda synsätt är att den grupp som skrev de historiska verken i GT gjorde det efter att templet förstörts och folkets ledare förts i exil till Babylon. Denna nationella katastrof måste ha en orsak. Då föddes tanken på Gud som straffande.
Läs mer »Läs kommentarer [29]
Något om samvetet
Frågan om samvetet har inte sitt ursprung i bibeln utan väcktes på 1700-talet då man ställde frågan om alla människor har vissa grundläggande egenskaper som inte beror på uppfostran eller kulturell hemvist. Vissa drev då tesen att samvetet var just den egenskap som gjorde människan unik. Som exempel angav man att alla friska människor reagerar negativt när en annan människa lider. Därmed kunde man också förklara varför människan under historiens tid varit så duktig på att just åsamka varandra lidande: för att detta samvete satts ur spel genom sjukdom eller manipulation.
Läs mer »Läs kommentarer [31]
Något om kristen etik
Visst finns det många etiska regler i bibeln, men det innebär inte att det med lätthet går att säga vad som skulle utmärka en kristen etik. Jesu samtida reagerade våldsamt över hans sätt att ömsom sätta sig över bibelns egna regler, ömsom tolka dem strängare. Han säger t ex upprepade gånger att sabbatsreglerna inte gäller då man kan hjälpa en annan människa. Men han säger samtidigt att äktenskapsbrott inte begås när handlingen sker utan redan om mannen tittar på kvinnan. Om detta är kristen etik skulle det betyda att inga lagar skulle gälla om en människa kan bli hjälpt, men också att brott begås genom att någon tänker felaktiga tankar.
Läs mer »Läs kommentarer [11]
